Gräv där du står! Leran i Blekinge

Att utforska leran som material i konst, konsthantverk och kulturhistoria
Lera har varit ett av mänsklighetens äldsta och mest mångsidiga material och har knutit samman kulturer och generationer. Den har använts för att göra krukor och kärl över hela världen i tusentals år.

Flera skapelsemyter inkluderar lera som en nyckelingrediens i berättelserna om skapelsen. För många upplevs leran som ett vardagligt och bekant material, något man kan minnas från barndomen när man klafsade runt i leriga åkrar eller byggde saker och världar med den.

Intresset för lera och keramik som konstnärligt material har ökat inom samtidskonsten. Inom samtidskonsten har intresset för lera och keramik som material ökat. Konstnärer experimenterar fritt med lera, och gamla hierarkier mellan olika konstområden börjar suddas ut. Det finns en ömsesidig respekt för hantverk och handens arbete, för de variationer och olika uttryck som lera kan ge.

Expedition lera

Projektet Gräv där du står – leran i Blekinge har varit en resa genom samtida konst, konsthantverk, kulturhistoria och arkeologi i Blekinges lerlager, över yrkesgränser och genom tid och rum.
Detta har varit ett projekt i flera delar och som vi också planerar att fortsätta genom flera kunskapsutbyten. Arrangörer är Konst i Blekinge, Slöjd i Blekinge, Kulturarv Blekinge i samarbete med Blekinge museum och Kulturcentrum Ronneby konsthall.

Konstnärerna och konsthantverkare Haidar Mahdi, Alexander Krohn och Anna Jarnestad fick i uppdrag att experimentera med leran i Blekinge som material.

Tillsammans har vi varit ute och grävt lera på tre olika platser under våren i Ronneby och Karlshamn. Innan dess var Alexander Krohn ute och grävde och föreslog tre olika platser vid diken, åkerkant och i skog. Länsstyrelsen skickade oss också kartor över lerans breda utbredning i Blekinge. Vi fick goda råd, att inte gräva där det finns fornminnen och att be markägare om tillstånd.

Efter lerexpeditionen åkte konstnärer och konsthantverkare till sina respektive ateljéer med leran i hinkar. Uppdraget till dem var att ta hand om leran, bearbeta den och experimentera med den. Resultatet skulle sedan presenteras under en utställning och presentation på Kulturcentrum Ronneby konsthall.

Lera och arkeologi

Samarbetet med arkeolog Mikael Henriksson från Blekinge museum, och arkeolog och keramikexpert Torbjörn Brorsson, har givit alla deltagare en djupare förståelse för krukor, keramik och skärvor ur ett kulturhistoriskt perspektiv.

Genom besök på Föremålsarkivet i Rosenholm fick vi möjlighet att resa tusentals år tillbaka i tiden och förstå hur materialet kan användas för att utforska och rekonstruera platser, människors liv och arbete över tid. Detta inkluderar också hur mönster, ornament och symboler har påverkats av olika kulturer och tidsperioder. Konsthantverkare och konstnärer har också bidragit med nya perspektiv på hur materialet kan bearbetas.

Alf Jarnestad 100 år

Programmet är en del av 100-årsjubileet för Alf Jarnestad, vars verk visas i en stor retrospektiv på Kulturcentrum Ronneby konsthall och dessutom på fem andra platser i länet: Blekingesjukhuset, Stortorget i Karlskrona, Porslinsmuseet och Blekinge museum.
Alf Jarnestad arbetade med bruksgods och skulpturer, eller konstruktioner och maskiner, som den fina titeln på ett av verken heter: ”Apparat för återställande av jämvikt”.

Varför gräva lera i Blekinge?
Grundidén till projektet Gräv där du står kom från ett möte med konstnären Rosalia Ramirez som flyttat från Costa Rica till Ronneby. Hon frågade om vi hade tips var hon kunde ut och gräva upp lera till sina skulpturer. Vi sade att leran köps genom grossister. Rosalia Ramirez undrade varför, och berättade hur hon brukade ut och gräva upp lera och hur hon bearbetade den innan hon började skulptera. Detta frö har grott vidare och spirat under 2023. Varför gräver vi inte upp lera i vår närhet? Kan hållbarhetsaspekterna och experimenterandet gå hand i hand? Finns det lera som håller så hög kvalitet att användas av konstnärer och konsthantverkare?

”Man måste lyssna till vad leran vill”, som konstnären Hertha Hillfon sade till en journalist som gjorde ett reportage i hennes ateljé 1966. Nu gör vi det.

Konst i Blekinge-podden om lerprojektet
Poddproducent Susanne Skog har följt konstnärerna ut i leråkern och prata om materialet, och låter också leran komma till tals. Därefter har hon intervjuat konstnärerna om deras arbetsprocesser.

Lerrapport

Haidar Mahdi, Anna Jarnestad och Alexander Krohn
Processerna – konstnärerna och hantverkarna berättar...

Haidar Mahdi
Jag arbetar med skulptur och söker oftast efter nya sätt att arbeta med leran. När vi grävde lera blev jag väldigt upptagen av, och intresserad av bearbetningen av lerorna. Göra prover och dokumentera noggrant hur varje lera beter sig i olika temperaturer. Blev som ytterligare ett sätt att arbeta med lera. Ville också se hur lerorna beter sig över andra leror, tex med leror jag arbetar med. Hur kan dom förstärka eller komplettera varann? Och för att bygga på biblioteket i lerans utseenden och effekter i olika temperaturer. En överbränd lera har härliga egenskaper likväl som underbränd har den sina tillfällen.

Tyckte verkligen om att få ”göra” min egen lera, för mig var det inspirerande. En intimare upplevelse, dofterna skilde sig från var och en, taktila upplevelsen lika så. Lerorna talade för sig själva och förmedlade hur dom ser ut i skulpterad form. Efter att bearbetat lerorna kunde jag liksom känna hur dom ville se ut, vad dom behövde. En mycket angenäm känsla tycker jag, kul att vara så närvarande:).

Haidar Mahdi Länk till annan webbplats.

: : :

Alexander Krohn
I projektets början undersöktes potentiella platser i Blekinge att ta upp lera från. Efter flera provbränningar och tester återstod tre kandidater, leror från Förkärla, Listerby och Häggarp. Alla dessa tre är lergodsleror, dvs järnrika leror med små partiklar som har en låg smälttemperatur, är med några undantag den typ av lera man hittar i Sverige.

Eftersom jag är krukmakare och arbetar mest med drejning var det den tekniken jag ville använda när jag arbetade med lerorna.

Efter en process där jag torkade, slammade upp leran och silade bort organiskt material och grus kom det fram leror som var möjliga att dreja med. Vissa mer lämpade än andra.

Lergodsleror går inte att bränna till de har sintrat, stadiet där partiklarna smälter ihop. Den stannar i ett fortfarande poröst men hårt stadie som kan suga åt sig vatten. Olika lergodsleror kan ha olika täthet. Lergods har ofta ansetts vara något sämre då den inte går att bränna lika högt som stengodslera. I mitt experimenterande ville jag lyfta fram de fördelar denna egenskap istället har och att den har ett stort värde när man utnyttjar dess egenskaper. Formmässigt tog jag inspiration av den äldsta typen av stenålderskeramiken funnen i Skandinavien. Genom det vill jag visa på den kulturella bakgrunden och hur lergodsleran har följt oss genom historien.

Prover av lerorna brändes och vätskeupptagningsförmågorna mättes vid olika temperaturer.
Av varje lera gjorde jag amplar parade med överhängande droppformade krukor fyllda med vatten som sakta droppar ner och bevattnar växterna i amplarna. En fysisk manifestation av lerornas egenskap att transportera vatten. Lerornas varierande förmåga att transportera vatten visar att sammansättningen av lerorna skiljer sig åt. Vissa leror har mer temperatursänkande material än andra vilket påverkar tätheten.

Jag ser fram emot att fortsätta arbeta och experimentera med våra lokala blekingska leror.

Alexander Krohn Länk till annan webbplats.

: : :

Anna Jarnestad
Djupt in i Häggarps-skogen fann vi den leran jag tyckte mest om. Den låg synlig i feta lerlager i slänten intill de djupa vattenfyllda hjulspåren från skogsmaskinerna. Den var skön att jobba med och ville helst av allt bli något annat än en liten varelse som bestod av en ryggsköld och ett delvis behornat huvud. Kanske för att jag tänkte så mycket på tiden och jordens djupa årsringar.

Jag tänkte på att hur långt ner man gräver inte hänger ihop med hur gammal leran faktiskt är just där, eftersom den bildats tidigare och förmodligen någon annanstans längre bort djupare ner. Jag tänkte på urtiden och urdjur. På djupet bland sediment och geologiska tidseror. Världens finaste korn, från urberg, ler. Så de små djuren kröp fram ur leran som en liten flock från någon gammal tid. De kom också ur Förkärla-leran som grävdes fram ur ett dike mellan ko- och hästhagarna bortanför kyrkan. Och från leran på åkern i Slättanäs, som var full av gammal hacksäd, sten och grus och skalbaggar.
Det blev inte mycket kvar att jobba med när den var klar och trots magring med chamotte blev leran lätt klistrig och inte så smidig som de andra. Jag är förvånad över mig själv, att jag aldrig utforskat marken, jorden… aldrig satt spaden i den och tänkt när jag stött på lera, att jag ska använda den. Att det material som jag arbetar så nära och mycket med sedan 30 år tillbaka alltid har handlats in och kommit i välpackade 10 kilos plastförpackningar med rätt beställd halt av chamotte.

Jag gjorde många provbitar på de olika lerorna både med glasyrer och med oxider och tyckte de uppförde sig på ett ungefär likadant. Jag chansade inte på temperaturer däremot utan valde 1020 grader. Jag kände mig inte klar när projektet var klart. Det finns ju så mycket mer att testa och jag vill gärna fortsätta att utforska den naturliga leran. Processen med lerorna var lika förutom att Slättanäs-leran var så full av skräp.

Lerorna placerades i olika märkta spannar, fick torka och spricka upp. Jag krossade och bankade den och plockade bort mer skräp. Hällde på vatten. Efter någon vecka använde jag en hålslev och tog bort allt som flutit upp. Sedan silning genom olika nätstorlekar, silning och mer silning. Vilken enorm tid det tog. Slutligen hängde lerorna i örngott som kokonger för att torka upp. Sista momentet var att låta leran ligga och torka långsamt under någon vecka på gipsplattor med tidningar och lite plast över. De vändes ett antal gånger och gick sedan helt plötsligt att älta och arbeta i. Så häftig känsla att ha grävt upp sin egen lera!

Anna Jarnestad Länk till annan webbplats.