Sebastian Blomqvist - ett digitalt alteljébesök

Arbetsstipendium för bildkonstnärer är ett stipendium för konstnärer med Blekingeanknytning. Utlysningen skedde i september 2022 av Konst i Blekinge / Region Blekinge i samverkan med Kulturcentrum Ronneby konsthall / Ronneby kommun.

Stipendiet gav tre yrkesverksamma konstnärer med Blekingeanknytning möjlighet att utveckla sitt konstnärskap. I stipendiet ingår att konstnären i text, bild eller film dokumenterar en del av sitt arbete t.ex. genom ett digitalt ateljébesök, en ljudinspelning eller en text om konstskapande.

Sebastian Blomqvist har sin bakgrund inom klädsömnad och mönsterkonstruktion och har under ett decennium arbetat med monumentala skulpturala verk utförda i återbrukat papper och wellpapp. Under en lång residensvistelse på Ifö Center fick Sebastian Blomqvist tid och plats att utveckla sitt konstnärskap. Under sommaren 2023 kommer vi att kunna se verken på en utställning på Kulturcentrum Ronneby konsthall.

Läs mer på Sebastian Blomqvist Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Sebastian Blomqvist egna ord om sin process…

Här följer en presentation som beskriver en del av mitt arbete med min kommande utställning på Kulturcentrum i Ronneby. Ni får veta lite om mig, varför jag jobbar med papper, lite om tematiken bakom verken som kommer att visas, några skisser samt så kommer ni att få följa med i hur jag går tillväga rent praktiskt när jag börjar jobba med en av skulpturerna. De två vanligaste frågorna jag brukar få när jag ställer ut är, hur jag går tillväga och varför jag jobbar med wellpapp. Det känns jättekul att kunna besvara dessa frågor på en mer detaljerad nivå genom den här presentationen. Hoppas ni finner den intressant och att den kanske inspirerar några av er att testa på egna projekt.

Jag har mina rötter i Karlshamn men bor numer i Malmö. Jag är utbildad inom sömnad, mönsterkonstruktion och design. 2010 började mina första trevande försök inom skulptur. Timmarna i ateljén varvades under flera år av lönearbete. Efter en fem månaders residensperiod på Ifö Center i Bromölla 2019 tog jag risken att försöka försörja mig som konstnär på heltid. Jag arbetar nästan uteslutande i wellpapp. När jag började skulptera så jobbade jag mest i lera och gips men efter en tid började jag känna mig begränsad till formatet. Jag ville kunna göra stora alster utan att de blev för tunga eller materialkostnaderna för höga. Wellpapp är ett mycket starkt material i förhållande till sin vikt och går oftast att hitta gratis. Papper och wellpapp har mycket specifika egenskaper som man måste förhålla sig till. Nästan varje nytt projekt blir till ett sökande och leder ofta till nya insikter. Det är en levande process och att lista ut nya metoder att jobba efter gör att materialet aldrig känns tråkigt. Svårigheter och utmaningar är en stark drivkraft. En intressant aspekt är att vi nästan dagligen kommer i kontakt med detta material. De flesta kan nog känna att en bit kartong är skräp som man sorterar i återvinningen efter att den tjänat sitt syfte. Att vi alla har en relation till materialet hoppas jag kan få betraktaren att känna större anknytning och nyfikenhet kring mina verk.

Långt innan jag bestämde mig för att bli konstnär var jag mycket intresserad av äldre kulturer och civilisationer, Grekland, Romarriket, Mesopotamien och Egypten med flera. Det som lockade var konstföremålen, många i monumentala format, mycket särpräglade stiluttryck och att varje verk är genomsyrat av en stark berättelse som sätter igång tankar och fantasi. En annan inspirationskälla är ”Metamorfoser” av Ovidius, en författare som levde för tvåtusen år sedan. Han har skrivit mycket livfullt om just denna mystiska världsbild och går igenom de flesta myter från det antika Rom och Grekland som vi känner till idag. Jag tror att forntidens trosuppfattningar präglades mycket av hur livet såg ut. Människor levde närmare naturen och drabbades i högre grad av naturkrafterna. Detta tror jag bidrog till att de religösa myterna sätter stort fokus på relationen mellan människa, djur och natur. Världen idag är i mångt och mycket avmystifierad. Vi begriper att andar och väsen bara är gammalt skrock, uppdiktat av vidskepliga människor. Men jag tycker det är spännande hur dessa berättelser står i kontrast till hur vi ser världen idag. Människans symbiotiska förhållande till naturen kan vara svårgripbar när de flesta av oss lever i städer.

Eftersom större verk innebär en ökad belastning på skulpturens bärande punkter är det viktigt att arbeta fram en stabil grundkonstruktion. Hästar med sin tunga, stora kropp som vilar på smala ben innebär en utmaning ur detta hänseende. Jag försöker i så stor utsträckning som möjligt använda mig av materialets egna hållfasthet. I hästens fall var jag tvungen att använda mig av träreglar och fogskum, särskilt med hänsyn till att endast två av hästens ben vilar mot golvet. Det tillkommer en mänsklig form som sitter ihop med hästen som kan ses på den blåa skissen och kommer att bidra till ökad stabilitet.

Innan jag påbörjar en skulptur, ritar jag upp silhuetten av det den ska föreställa på ett papper med rutor som är 1x1 cm. För att göra det enkelt så låter jag hästen stå i en neutral position i början för att sedan rita av exempelvis ett bakben på ett annat papper som jag klipper ut. Då är det lättare att vika och klippa till så det får precis den form och vinkel som jag vill ha utan att det blir fel proportioner i förhållande till resten av kroppen. Detta nya ben ritar jag sedan av på det rutade pappret.

Jag använder rutat papper är så att jag ska kunna skala upp kroppsdelarna när jag väl ska göra dem i verklig storlek. Säg att jag vill ha en häst som mäter 200 cm från bog till svansrot och hästen på mitt lilla rutade papper mäter 30 cm. Då delar jag 200 med 30, som blir ca 6.7 cm. Sedan följer ett ganska tråkigt arbete. Jag tar en bunt med kartonger, märker ut punkter på 6.7 cm i båda led, tar en lång linjal och drar linjerna som bildar ett större rutnät. Det betyder att om jag tar en penna och noggrant ritar av utlinjerna av hästen från de små rutorna till de stora, ruta för ruta, kommer jag snart ha hela hästens silhuett i kartong som är uppskalad 6.7 gånger.

En sak man kan göra för att spara på material och minska vikten något är att bygga huvuddelen av kroppen kring en låda, detta ökar också konstruktionens stabilitet.

Jag vill ha en häst som uttrycker rörelse. Den är i full trav framåt, men plötsligt händer det någonting, i farten reagerar den och vänder på huvudet så den kan blicka bakåt. Överkroppen följer med lite i halsens rörelse och kotorna mellan bröstkorg och bäcken bildar en mjuk kurva, därav lådans “tårtbitar”.

Ben och kropp börjar ta form. Ett av mina stora intressen är anatomi. Att veta på ett ungefär hur leder, muskler och deras fästen fungerar är till mycket stor hjälp när jag ska skapa själva volymen på hästen. Även om jag mest har studerat människans anatomi går det med lite klurighet att applicera på övriga däggdjur.

Vi sitter alla på samma evolutionära gren, bara att vissa ben har blivit längre eller kortare, andra har vuxit ihop, som här i hästens skenor (den smalaste delen ovanför hovpartiet) som på människan motsvarar mellan hand- och fotbenen. Det blir inte exakt så det är alltid bättre att ha för mycket volym. När man ser helheten är det lättare att ta fram kniven för att skära bort än att limma på mer kartong. Vid tillfällen då jag måste göra en skulptur under en kort tidsram så gör jag en modell med alla delar i liten skala, då är jag säker på att det blir en dynamisk helhet, annars går jag mycket på känsla. Båda sätten har sina fördelar.

De två bärande benen är fyllda med fogskum. Överflödet som pyser ut skär jag bort med en kniv. Man börjar ana en helhet. Samtliga ben är monterade. Hals och huvud är också på plats. Tillfälliga stöttor hjälper till innan alla delar av skulpturen är klara. Med lite fantasi kan man ana det färdiga resultatet.

När jag ser att alla delar passar ihop på ett önskat sätt kan jag börja arbeta på detaljerna. För en bekväm arbetsställning så skär jag av huvudet. Hålrummen täcker jag i wellpapp så att jag får en tydligare tredimensionell form att arbeta med. Eventuella ändringar markerar jag med en penna som jag sedan skär ut med en kniv. Grunden till manen gör jag av veckad wellpapp.

Huvudets detaljer är i grova drag färdiga. För att fortsätta med resten av kroppen sätter jag fast det igen. Tidsåtgången till detta stadie har varit ca två veckor men det återstår mycket detaljarbete, jag gissar på fyra till fem veckor till för att hästen ska bli helt klar.

Är ni nyfikna på slutresultatet och resten av skulpturerna som kommer att visas på Kulturcentrum så är ni varmt välkomna på vernissage den 10:e juni och utställningen pågår till den 27:e augusti.

Mycket stort tack till Konst i Blekinge för stipendium och till Ifö Center i Bromölla för rymliga arbetslokaler.

Bilder: Sebastian Blomqvist